Min dag, min tid

Jag märker knappt att flygplanet lyfter från Heatrow, har redan somnat. Under ett par minuter uppe i luften tittar jag ut genom fönstret. Vilken vy, molnen ser ut som snöbeklädda berg eller stora dunkuddar. Känns nästan som man skulle kunna gå på dom, studsa runt häruppe bland molnen. Långt nere syns sädesfälten i olika färger. Det är lite skrämmande att sitta så långt upp i en plåtsak, tänk om...

Nu är jag på väg, ett stort mål som jag har nått. Kan knappt förstå det. I 3 års tid har jag väntat på denna dagen och nu är den här. Vet inte riktigt vad jag förväntar mig, men det ska bli intressant om inget annat så är det en erfarenhet. Jag måste säga det att är det första gången man ska till Indien så är Bangalore nog platsen man ska åka till först. Den kulturella chocken blir inte så stor även om den kommer här också.

Just som jag står där på B-lore-flygplatsen så kommer det en man och tar mitt bagage. Jag frågar han vart man kan boka hotell för natten, vi går ca 20 m. Sen vill han givetvis ha dricks, svårt att veta hur mycket man ska ge. Kunde ju själv har burit dom 20m. Ger honom 40 rupies, då säger han att det var lite, ge mig 100 istället. Inte en chans. Så han går iväg och försöker hitta nån annan att lura. (Har lärt mig nu att man ska inte ge mer än 50 i dricks om ens det.)

Jag bokar ett hotell och en taxi från flygplatsen, sen är det ut bland Bangalores gator. Det är ganska lugnt denna sena natt. Halvsovandes sätter jag mig i taxin, tittar ut på alla husen. Det är inte alls så varmt som jag trodde att det skulle vara, känns lite klibbigt. 10 min senare anländer jag till hotellet. Det kostar 1600 rupies ca 260 kr, vilket är ganska dyrt. Trots att jag har sovit typ hela resan ifrån Köpenhamn så ska det bli riktigt skönt att sova i en riktigt säng.

Min första riktiga dag i Indien tar sin början. Jag går en runda utanför hotellet och försöker förstå att jag verkligen är här. Tar ett djupt andetag och inandas Indiens atmosfär. Det är svårt att beskriva doften här, men där är nåt speciellt i luften. Det är nåt mer än alla avgaser.

En kvinna kommer ut och hänger upp sin tvätt, hon är iklädd en röd sari, på en öppen plats springer några skitiga barn omkring och leker. En bit längre ner ser jag ett par kor komma gående, precis som det är helt naturligt. Och det är det ju också, det är Indien. En haltande hund försöker hitta mat, den är så mager så man ser alla ben, även dom innanför kroppen. Det ser hemskt ut. I en byggställning som ser mer ut som ett hemmabygg av trädgrenar sitter några arbetare och putsar på ett hus. Dom har ingen skyddsutrustning alls och dom putsar med sina händer och vad som ser ut som en duk. Ljudet från all trafik ekar bland husen. Det är en ganska molnig morgon, sen trodde jag att det skulle vara mycket varmare. Men det är ganska behagligt faktiskt.

Beställer en taxi från hotellet som ska ta mig till skolan. Det är ungefär 12 km dit och det kostar 600 INR, men resan dit tar ca 1,5 timme pga av alla trafik. När taxin har kommit så beger vi oss ut i trafikvimlet. Och då menar jag verkligen trafikvimlet. Det är så svårt att fatta hur folk kan köra när det är så här. Det är mycket tutande, men det verkar som dom tutar för att visa att ”här kommer jag”. Motorcyklarna slingrar sig förbi alla bilar. Avgaserna virvlar omkring som ökensand. Mitt emellan husen så breder sig grönskan ut. Efter tio min av åkfärden stannar plötsligt chaffören, min första tanke är om vi redan är framme, andra tanken är att jaha, då blir man lurad igen. men det visar sig att han hade ett ärende. Det är liksom bara att vänja sig.

Jag sitter och begrundar allt, försöker förstå, försöker komma ihåg allt som händer runt omkring mig. Det är för mycket. Vid sidan av vägen ser jag hur människorna har slagit ut stora filtar på grusunderlaget, på de olika filtarna så har dom all sorters frukt och grönsaker. Först trodde jag att det var bara några st, men ju längre vi kommer desto fler ser jag och tätare sitter dom. På båda sidorna av vägen har folk öppnat sin torgförsäljning. Det ser helt fantastiskt ut, fruktÅgrönt i alla olika färger, snyggt upplagda i högar. En del människor sitter under sina tält gjorda utav plastskynken och ett par trädgrenar. Svårt att förklara med det är en otrolig upplevelse. Svenska hälsomyndigheten hade nog inte godkänt detta.

Efter vad som känns som en evighet så är vi äntligen framme i Electronic city. Massvis med IT-företag. Det är ett superfint universitet jag ska studera på. Helt otroligt vilken grönska som omger skolan. Blommor i massvis. Det jag lägger märke till är att dom använder inga maskiner. Faktum är att jag såg två kvinnor sitta på gräset och plocka bort ogräs.

Jag blev väl mött och fick tilldelat ett rum. Jag vet inte, även om detta är tillräckligt stort för min del, så känns det som jag vill ha nåt eget. Hur mycket oljud som helst utanför. Hård säng, ingen toalettsits. Har hittat en villa, fast den är ganska stor att bo i själv..men man får lugn och ro. Iaf en kille visade mig runt, väldigt hjälpsam måste jag säga. Jag tror att det kommer att bli en bra tid här, bara jag hittar en lgh.

Hade nog kunnat skriva hur mycket till som helst, men vill inte trötta ut er. Själv så är jag ganska slut i rutan faktiskt. Tills nästa gång...sköt om er