Det är skillnaden som gör det!!!

Trafiken, denna outhärdliga trafik. Avgaserna fastnar som stora klumpar i halsen. Bensinångorna ryker från alla håll och kanter. Mina andetag känns tyngre för varje gång jag andas. Svart rök blåser ut från fordonet framför, som röken från en jättecigarr. Mina öron är helt bedövade från allt tutande. Huvudvärken känns som den kommer närmare hela tiden. Den ligger liksom och gror där bak i huvet. Den bara väntar på att komma fram med all sin kraft. Det ringer inte i mina öron, det tutar. Jag sluter mina ögon och lutar mig tillbaka i sätet. Snälla stäng fönstret, sätt på A/C. Trafiken kommer från alla håll, mötandetrafik, trafik från sidan, trafik bakifrån och snett framifrån och alla tutar. Man känner sig inklämd på något sätt, som om man skulle sitta i en hiss och folk bankande på alla sidor. Ändå känns det som trafiken är lite lättare idag. Vi stannar en bit längre fram och jag stiger ur bilen.

Himmelen är alldeles grå, borta i öster reser sig ett stort svart moln upp från ingenstans. Man ser att det är regn på väg. Med ens så blåser det lite mer i träden. Tunga droppar börja slå mot marken. Asfalten blir allt mörkare för varje steg jag tar. Folk börjar röra sig allt fortare nerför gatan. En del har tidningen över huvudet, precis som det skulle hjälpa. En skara människorna har samlats under en presenning. Dom väntar på det riktiga regnet, för dom vet att det kommer. Man kan höra hur regndropparna ökar i takt. Som smattrande kulor slår dom mot marken. Nu hade det varit skönt att sitta inne i en bil. Men jag fortsätter i min takt, jag har ingen brådska, har ingen tid att passa. Just som jag känner att allt fler regndroppar träffar mig och kläderna blir blötare så börja jag fundera på en sak....Symfoni ljuder stark och fri, den tar mig över gränserna en melodi.... Symfoni.